Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma gång som hon artigt kysste den
hand, hvilken tant Rezias representant nådigt
småleende framräckte, i det hon sade:
“Mitt barn, jag är ledsen att du ej med
mera attention följer mina råd! Du har ännu
icke på långt när den turnyr, jag önskar du
måtte förvärfva dig. Du har ingen egentlig
elegans, min lilla vän ... Helsa om igen — men
luta icke hufvudet så långt fram, att du
snuddar förbi garneringen på min morgonrock, och
’håll venstra foten en smula mer åt högra
sidan ... Gå några steg tillbaka och gör din
komplimang utan handkyssning!“
Vendela följde med möjligaste noggrannhet
de utgifna orderna. Men härmed var det ock
slut med de unga damernas förmåga att
be-herrska sig: ett skratt, så hjertligt och godt
som det någonsin klingat från sjuttonåriga
läppar, gaf eko i rummet, och sedan var ej
värdt att tänka på någon fortsättning af
repetitionen.
Den redan gifna verkade emellertid så
mycket att, då Vendela i verkligheten följande
morgon stod nigande framför tant Rezias
rull-.stol, den gamla damen med uttryck af den dju
paste förvåning yttrade: “Min gud, barn, jag
tror du ler?“
“Ler ... nådig tant?“ stammade den
bestörta Vendela. “Huru skulle jag våga det,
eller hvaråt?“ (... ‘Ack, den förargliga Elvira
med alla sina påfund!1 tänkte hon, der hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
