Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oupphörligen i tant Rezias yfviga spetsmössa
tyckte sig se Elviras blomstrande ansigte. Hon
stod liksom på nålar eller på glödande kol,
den stackars Vendela).
“Nig om igen —gå några steg tillbaka...
Du har icke tecken till grace i dina rörelser!
Hufvudet icke så mycket höjdt... kroppen
mera tillbakalutad: du är stel som en docka
och echåfferad som en kökspiga!“
Vendela svettades och neg.
Men då den vanliga morgonceremonien
ändtligen var slutad, vågade hon i all
ödmjukhet fråga huruvida tant befallde att hon skulle
blifva hemma eller emottaga onkels artiga
anbud att följa med till Göteborg. Vendela
aktade sig att säga onkels “befallning“, ty inför
tant Rezia, det gamla herresätets förnämsta
prakt-exemplar, tog man sig väl i akt,
synnerligast om man ville se henne vid godt lynne,
att hän ty da på att någon annan än hon
utfärdade befallningar.
Det väl beräknade framställningssättet slog
an på friherrinnan. Och då straxt härefter,
innan hon ännu hunnit uttala sin tanke, Elvira
steg in och i sin tur aflade profvet på
mor-gonhelsningen på det mest vördnadsfulla och
artiga sätt, drog ett belåtet småleende öfver
gummans fina läppar, ett förebud till det bifall,
som sedan följde, när Elvira på det skickligaste
hemställde till tants afgörande om det kunde un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
