Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sjette kapitlet.
Fanny Holmer, icke blott den fagraste inö
i hela skärgården, utan äfven den mest
älskade, omtalta och beprisade, stod samma
morgon framför det uppslagna bordet i köket på
Strand och utdelade halfva, hela och
fjerde-dels kakor jemte något smått i annan väg till
alla de besökande, hvilka en hvar i sin tur
fingo framträda.
Det var lördag, denna den unga flickans
egen helgdag, ty det var på den hon samlade
omkring sig alla gubbar, gummor och barn,
och ett så ljuft leende, som Fanny hade för
hvar och en, ett så vänligt ord, som åtföljde
hvarje gåfva, fördubblade dess värde och gaf
mången arm stackare mod att tåligare bära
det tunga korset.
“Vi lära sent få middag i dag?“ sade
patron Holmer, stickande hufvudet ut från
bodluckan.
“Straxt, pappa lille!“ Fanny nalkades
luckan och räckte in sin lilla hvita hand. “Söta
pappa, ett par rullar tobak till... Middagen
är straxt färdig.“
“Sannerligen, för min gud, Fanny, om detta
bär sig! Hvad är det värdt att hålla handel,
när man skall ge bort varorna?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
