Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Kors, hvad du är röd!“
“Röd?“ Och nu blef Fanny än rödare.
“Jaså, det står så till!“ Holmers första
blick’ på ankomna fartyg lät honom ana
orsaken till Fannys rörelse. “Nå nå, kära du,
pilten är nu så godt som hemma, ser jag.
Rask pilt, galant gosse! Får väl snart eget
fartyg, tänker jag.“
“Vill pappa ha in toddy-vattnet än?“
“Ja men, du — det torde väl vara så dags.“
Fanny flög ut och hade så när sprungit
midt i famnen på en ung man, som mötte henne
i förstugan.
“Mjuka tjenare, mamsell Fanny ... Så glad!
Detta måtte säkerligen vara ett lyckligt möte.“
“Ja, det var det visst!“ tänkte Fanny och
helsade den unge jaktlöjtnanten Ture Gran.
“Herr Holmer torde kanske för ögonblicket
vara upptagen med sin post?“
“Nej, bevars, den är redan afslutad — var
så god och stig in!“ inföll Fanny, med
förtjusning tillgripande den lilla nödlögnen för
att komma bort.
Hon tackade gud att hon icke mött den
ovälkomne gästen i salen: då hade hon måst
blifva qvar. Men nu, sedan hon sett honom
väl bergad på kontoret, var hon befriad från
tvånget att göra honom sällskap.
Jaktlöjtnanten såg på intet sätt nöjd ut,
men han hade intet annat råd än att följa
anvisningen.
Bntlingen. II. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
