Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ensam i sitt eget rum, beläget innanför
salen, gaf Fanny sina känslor luft i tårar,
småleenden och halfva utrop af hänryckning. “Han
skall komma, ack, han skall komma... O, min
gud, hvad jag är tokig. Helt säkert“ — här
öfvergingo orden till blotta tankar, blyga,
oroliga — “helt säkert känner han nu lika med
hvad han alltid känt och med hvad han visst
alltid skall känna, om han än tiger... Nog
vet jag hvaraf den tystnaden kommer: han
har sin lilla stolthet! Han vill icke bjuda mig
att dela en styrmans öde: han skall blifva
kapten först. Och hvarför det? Jo, emedan han
icke känner mig så noga som jag känner mig
sjelf. Om han vore matros, ja om han vore
bara skeppspojke, så vet jag väl hvad jag
gjorde, ifall han sade: ’Fanny, lilla söta, kära
Fanny, lyckan har gått mig emot, jag har icke
kunnat bli något mer, men det får gå, jag skall
ej lägga det på hjertat, blott du, Fanny, icke
tycker att jag är för simpel!’ Ja ja, sade han
allt det der, så skulle jag nog trösta honom
och låta honom veta, att Fanny Holmer ändå
rätt gerna ville bli hans hustru... Men
hvar-ifrån kommer ibland oro och smärta? Jag är
ju så säker på som att jag lefver, att den dag
skall komma, då han säger mig något sådant..
måtte jag då blott icke dö af sällhet! Ty
Georg är mig mer än allt annat på jorden.
Jag skulle sjelf kunna vara olycklig, endast
han vore lycklig!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
