Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gratulation, men virkar icke dess mindre detta
skärp åt Georg Letsler.“
Jaktlöjtnanten steg upp. Hans blod jäste
så att han med möda kunde hålla sig inom
gränserna för det passande. Men dyrt lofvade
han, att Fanny skulle få betala den
likgiltighet, hon var så angelägen att låta påskina.
Då patron Holmer straxt härefter återkom
från kontoret, berättade jaktlöjtnanten, för att
ursäkta sin snara afresa, att han måste ut på
tjenstens vägnar för en liten affär, som han
hade väderkorn om.
Patron Holmer, som icke hade något emot
att kronans tjenstemän skötte sina pligter, då
nämligen de icke gälde honom, var denna gång
icke envis. Och när Fanny såg den förhatlige
jaktlöjtnanten, efter sin alltid artiga bugning,
vandra nedåt bryggau, välsignade hon sin
djerf-het att öppet hafva sagt honom till hvilken
skärpet var ärnadt.
••
Österberg, den beskedliga själen, som efter
gamle Petter Grans död icke känt någon
tref-nad mer på tulljakten, hade, enligt sin vana
att alltid gå efter sin förman, äfven nu följt
honom. Och den så kallade Luktare-Kalle hade
i Österbergs ställe fått en kamrat sig fullt värdig.
Dessa nya handtlangare benämdes
gemensamt för “spårhundarne“ och skydde, enligt
sin befälhafvares eget påstående, hvarken men-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
