Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskor eller djeflar. De voro också på hela
kusten så hatade, att endast deras förman var
det i högre grad. Men detta frågade Ture
Gran föga efter: han litade på sin kraft och
sin förmåga att tygla hvarje upproriskt
motstånd och att i nödfall kunna hämnas. En
hatad tulltjensteman har dock alltid något att
frukta. Men Ture Gran visste att ett sådant
hat talade för sig sjelf och att just en sådan
tulltjensteman måste vara bäst anskrifven på
högre ort.
Med denna åsigt beständigt i minnet, var
herr Ture den som aldrig blundade för
skär-gårdspatronerna — patron Holmer
undantagandes, i hopp om mågskapet. Men ginge det
öfver ända med det hoppet, då gjorde Holmer
bäst i att för alltid1 nedlägga sin
smugelrö-relse. Kärleken och hämden voro ett par
bunds-förvandter, af hvilka gamle Petter Gran icke
kommit att göra sig mycken nytta: hans
tjenste-nit härledde sig af kärlek till tjensten, och
hans hämd träffade endast den, som på
tjen-stens vägar spelat honom något spratt eller
oroat hans egennytta. Han var utomdess så
treflig och godlynt på sitt sätt, att han aldrig
fick emottaga några hotelser.
“Vi skola lägga till vid Grafverna i natt,
gossar!“ sade jaktlöjtnanten, i det han slängde
dörren till ruffen igen om sig.
Detta lilla rum hade nu ett helt och hållet
olika utseende emot hvad det företedde i fordne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
