Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jaktlöjtnantens tid: den gamla oordningens,
snuskets och groggens anda hade vikit bort
och lemnat rum för den nye befälhafvarens iinare
vanor. Väggarne, nymålade och öfverhängda
med taflor, bland hvilka här och der en pistol
blixtrade, sågo riktigt förnäma ut. På hyllan
prunkade några böcker jemte löjtnantens
kaffe-servis, den sednare för påkommande
slingrin-gar nätt instufvad i behöriga rum, och straxt
derunder den polerade pikhäcken med vackra
silfverbeslagna sjöskumspipor. På bordet låg
jurnalen, så prydligt inbunden som trots
något praktexemplar, hvarmed en stackars
författare går att underdånigst uppvakta sin
gynnare. Ture Gran var också ingen dålig
författare i afseende på sina rapporter och
di-striktchefen, hos hvilken han redan stod
särdeles väl, ingen ovigtig gynnare.
Det började skymma, då jakten lade till
vid Grafverna, men ej vid den sidan, der Elias
Asbjörnssons stuga låg.
“Jag har ärende upp till Anderssons!44
sade löjtnanten och gjorde sig klar att gå i
land........
En halftimma sednare syntes en liten båt
med en ensam karl glida fram mot
Johannis-skäret. Det var herr Ture som det lysste att
der aflägga ett besök.
“God qväll, Nisse!“ sade jaktlöjtnanten
inställsamt till denne, som ute på hällen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
