Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen märkte detta mer än baron
Henning. Men han, som var van att se Elvira i
alla slags skepelser, utom den af en uppmärk*
sam och intresserad åhörarinna, kände vid
denna uppmärksamhet ett styng i hjertat. Och
då han så länge betraktat henne, att hon
slutligen varseblef hans forskande blick,
rodnade hon.
Denna rodnad antog en ännu högre färg,
då Georg ett par sekunder derefter tilläde:
“Ännu har mitt fartyg intet namn, men redan
för flera år sedan, då jag endast var
skeppsgosse, beslöt jag att, ifall jag dertill finge
till-låtelse, uppkalla det efter min dåvarande chefs
dotter. Elvira är ett herrligt namn — och om
jag vore så lycklig att få frökens bifall, skall
min brigg bära det.“
“Detta måste jag öfvertänka och hänskjuta
till pappas omdöme!“ svarade Elvira, synbart
bestört öfver öppenheten i den unge kaptenens
framställning och kanske lika mycket bestört
öfver sitt eget svar. Det hade ju varit alltför
lätt att förklara det ett dopnamn vore en
tillhörighet af det slag, som hvar och en kunde
tillegna sig.
Georg, som beredt sig på att få frågan
med ens afgjord, insåg först efteråt att ban
på samma gång bort hafva nämt det andra
namnet. Så som han nu framställt saken, såg
det verkligen ut som om han begärt en mer
än vanlig grace. Hade han deremot genast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
