Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanställt namnet Elvira med Kornelia, skulle
fröken naturligtvis frågat och blifvit upplyst
om att fartyget borde bära tvänne
fruntim-mersnamn.
En lång stund satt han så förargad på
sig sjelf, som han det någonsin varit, och
funderade och funderade om igen huru han på
fint och naturligt sätt skulle kunna komma
fram med den halfva, som han glömt, men
hur han brukade sitt hufvud, förblefdet honom
en omöjlighet att finna något medel att
upp-hjelpa saken. Ett par gånger var han på väg
att göra ett försök ditåt, men frökens svarta
ögon förvillade honom, och när hon straxt
härefter nödgades lemna sitt öra åt kapten
Broscher, fick saken bero på
kommendörkaptenens utslag, och Georg föresatte sig att, när
han finge veta detta, han nog tydligare, än som
nu skett, skulle uttrycka sin mening.
“Rör på glaset, Stormbom!“ uppmanade
kommendörkaptenen. “Gamle flaggskepparn
glömmer sig — se, kapten Broscher, om han
ej så lagt bi hos fröken Vendela att, om han
vore enkling, hon bestämdt kunde göra sig
förhoppning.“
“Förlåt, herr kommendörkapten, men gift
eller inte, har jag alltid älskat en god hamn!
Det gläder hjertat och ger vinet mera värde,
då man kan slå två flugor i en smäll.“
Fastän vid denna artighet liknad vid en
fluga, fyllde Vendela ånyo gubbens glas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
