Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
veckor, skulle på honom utöfva ett inflytande,
som kunde blifva farligt för Fannys och hans
eget lugn! Men åter nödgades han medgifva
att Elvira icke var någon så helt och hållet
ny bekantskap: hade icke hans tankar otaliga
gånger varit sysselsatta med henne? Hade han
ej i inbillningen prydt sitt tillkommande fartyg
med hennes namn? Och hade han ej redan vid
deras första möte känt, att blixtarne från
hennes ögon antändt hans sinnen ... Hjertat —
nej, det kunde aldrig, aldrig blifva Fanny
otroget ...........................................
Hotellet, som kommendörkaptenen
bebodde, låg blott ett litet stycke från den plats,
der Georg lade till med barkassen. Lätt
hoppade han i land och ilade uppåt gatan.
Klockan var nu öfver 5 på eftermiddagen,
och kapten Broscher hade utbedt sig att få
se sina gäster senast half 7.
Nu bar det sig så, att damerna
naturligtvis icke voro färdiga, hvadan Georg ej fick
tillträde till de inre rummen.
Kommendörkaptenen hade nyss gått ut, men i salen fans en
person, med hvilken Georg hittills icke så ofta
kommit i beröring, nämligen baron Henning.
Vid Georgs inträde låtsade baronen, som
likväl satt på en soffa midtför dörren, icke
märka hans ankomst, utan fortsatte läsningen
af ett tidningsblad, i trots af Georgs uttalade:
“Mjuka tjenare, herr baron!“
Rodnande upprepade han helsningen, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
