Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“landet låg*‘, och ehuru han var långt ifrån
cljerfheten att ana hvarifrån vinden blåste, var
likväl den upptäckt, han gjort, tillräcklig att
tvinga honom att taga vara på sig sjelf. Lugnt
gick han fram till andra ändan af salen,
upptog en annotationsbok och satte sig att bläddra
i några räkningar, hvilka dock icke ville komma
till slut, ty i likhet med baron Henning var
han belåten med skenet af att vara sysselsatt.
På detta angemäna sätt förflöt ungefär en
half timma.
Då öppnades hastigt dörren, och Elvira
inkom.
Hennes bal-drägt, lämpad efter bal-lokalen,
bestod naturligtvis icke af gas med flygande
volanger. Hon bar en mörk-röd sidenklädning, rikt
garnerad, och öfver axlarne en mantilj af svart
silke styll, prydd med ett broderi, som förtjent
att hafva varit arbetadt i ett kloster. Endast
ett par naturliga törnrosor sågs inflätad i
hennes svarta hår, hvilket i nacken var uppfästadt
med en briljanterad pil.
Denna toalett, om också icke lysande, klädde
henne obeskrifligt. Smidigheten i hennes växt,
den plastiska formen af hennes hals och armar,
de dunkelsvarta lockarne, delande sig från det
vackra hufvudet, allt sammansmälte till den
enhet, som bildar skönheten.
Georg och Henning försjönko i hennes
åskådande. Också hade Elviras ögon aldrig
strålat så som i dag: det var liksom elden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
