Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rit mig kär, att jag ej har någon högre
önskan än att få kalla honom min son, så har
ju Gud sjelf, i det han vändt edra hjertan till
hvarandra, visat att han gillar min önskan.“
“Det kan så se ut, pappa. Det kan likväl
också blifva annorlunda. Men ännu återstår
för mig mycket att få veta.... Dessa
tornkamrar“ (här bröt Elvira tvärt en ny väg)
“förvara någon hemlighet, som jag redan gjort
flera dåraktiga försök att utspana. Kapten
Letslers afgjorda likhet med porträttet af den
siste egaren, som före pappa hade Helgenäs,
detta, förenadt med dunkla berättelser, som
från barndomen föresväfvat mig om denna
person, har öfvertygat mig att pappas deltagande
för den unge skeppsgossen icke helt och
hållet härleder sig deraf att han räddade Frits,
ej heller från det ännu vackrare draget att
han tog hans skuld på sig — nej, jag anar
att Georg Letsler och vi stå i någon närmare
förening?“ \
Sedan kommendörkaptenen några
ögonblick iakttagit tystnad, yttrade han: “Det re-
sultat, hvartill din egen skarpsinnighet ledt
dig, är riktigt. Men hemligheten är ej min:
den tillhör Georgs far, och ännu kan sonen
blott ana den, ifall han ens gör det. Dock
vill jag säga dig, att i ett sådant sinne som
denne ynglings står karlekens rot starkast
utan stöd och utan näring från några
bikällor. Om han en dag genom dig med laglig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
