Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon Var ett så vackert och beskäftigt barn,
men nu är hon vuxen opp till den däjligaste
jungfru, som gått i vår skärgård, och hon har
växt opp så gudfruktig och hjertegod, att hon
har välsignelse, hvart hon vänder sig!“
Som ett herrligt svalkande dagg efter en
solhet dag föllo de enkla loforden på Georgs
hjerta..........................................
Några timmar sednare låg Georg sluten i
den älskade faderns armar.
Och Letslers blick lifvades och emottog
ett uttryck af matt eld, då han betraktade
sonen, den präktige, starke, vackre ynglingen
med hjertat på läppen och själen i ögat.
Och Vestraö-Nisse stod förnöjd på
tröskeln och grinade, under det han alltjemt
nickade och slog sig än på den ena armen, än
på den andra, ett tecken till hans glädjefulla
deltagande.
I ett andedrag erfor Letsler att Georg
hade fartyg, att kommendörkaptenen hade
varit honom på det mest faderliga sätt behjelplig
dertill, men att denne, som ännu var qvar i
Göteborg, icke vetat af att han just nu på
natten beslutat sig för hemresan.
“Och hvarför då det, käre gosse?“ sade
Letsler förundrad och satte sig bredvid sonen.
Men Georg svarade med att rusa upp: han
hörde steg så välbekanta, att de aldrig i
lif-vet glömdes. Det var Karolus, som för ett
par dagar sedan kommit hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
