Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gamle vännerna gåfvo hvarandra ett
handslag, sådant som ej ofta gifves mer
trofast, och i deras ögon glänste till och med
något, som är ganska tvetydigt för raska
sjömän.
“Nå, styrman Letsler, när blir han sin
egen — det drar på tiden!"
“Kapten Letsler, om du behagar —
kapten Letsler, förande briggen“ .... men här
stannade Georg: namnet ville icke mer flyta
så lätt öfver hans läppar. Långsamt kom
fortsättningen .. .“briggen Elvira Kornelia.“
••
An ett handslag till lyckönskan. Och nu
fick Georg, på nytt berätta huru allt detta gått
ihop. Och Karolus blinkade och nickade och
myste och var förtjust öfver all beskrifning.
Men till sist sade han:
“Hvad är det för konstiga namn kapten
lagt sig till... eller hette briggen så förut?“
“Hvad, Karolus, blygs du icke — kapten?
Stick icke fram och säg annat än Georg! Har
du kanske glömt bort, att jag varit pass-opp
På Frifararn, då det rätt och slätt hette:
’pilten min?’“
Det syntes på Karolus’ redliga ansigte att
han tyckte om Georgs goda minne.
“Det går inte an!“ sade han. “Skepparn
på en skärgårdsskuta duar inte kaptenen på
en brigg... Nå, se inte arg ut, då det så
faller sig, kan jag väl säga Georg än en gång!
Enxliuytji. II. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
