Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men jag fick ju inte veta hur det var fatt med
dopet?“
“Jo, ser du — Elvira... är det ej ett
vackert namn?“
“Åh jo, det bär sig nog, och när jag drar
mig till minnes, så tror jag väl attjagengång
förr hört att Georgs första fartyg skulle heta
Elvira efter chefens dotter? Och Kornelia är
ju mamsell Fannys andra namn!“
“Alldeles. Och är det ej en heder för
mig att få uppkalla två de vackraste
fruntimmer, som man kan önska se?“
“Stopp, patron!“ sade Karolus och slog
den bruna handen med kraft i bordet. “Har
han sett chefens dotter?“
“Sett... ja, visst har jag sett henne!“ Och
om det gällt Georgs lif, skulle han icke kunnat
hindra blodet att rusa uppåt ansigtet. Ett
uttryck af bryderi röjdes i hans väsende, så
mycket mer som fadern, hvilken under hans
samspråk med Karolus suttit tyst, hastigt
uppspände ögonen och betraktade sonen med en, man
kunde nästan säga, glad häpnad.
“Så så,“ nickade Karolus, “är han nu så
god karl att han vill döpa briggen efter två
vackra fruntimmer, som kanske bägge två satt
honom i klämman? Akta på bara, att det är
så godt att nöja sig med en!“ Och Karolus,
som aldrig drömde om hur förfärligt hans
munterhet öfver detta ämne plågade Georg,
skrattade af hjertats lust, hvarpå han i samma ton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
