Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtföljd af sina bägge pojkar, bärande i hvar
sin ända på en stor korg. Och gubben Elias,
numera gammal och grå, men ändå kry, kom
med långa steg stultande efter.
“Nå, mins han än, min käre kapten,“ var
Elias Asbjörnssons första ord till Georg, då
denne kom springande emot honom, “mins han
än, när han var en liten en — lift större
kanske än lille Elias här — och han första
gången seglade öfver Kristiania-fjolen på
Fri-fararn, hur han då krängde sig in vid gubbens
sida för att sno sig till att få tag i roret och
hur han lyfte på den store stenen för att visa
hur stark han var? Herre gud, mer än en dag
har vår Herre låtit solen skina sedan dess!
Men nu har det blifvit karl af lille Georg, och
en karle-karl ändå!“
Och på bordet i enslingens rum
uppdukades den medförda välfägnaden, förstärkt af
Nisses rödspottor. Karolus bryggde toddy, och
Letsler, som sällan smakade något sådant,
kunde ej neka att dricka en skål för sin Georg.
För första gången ansåg Letsler som en lycka
att Johannisskäret fick besök, ty efter det
samtal, han nyss haft med Georg, var det
nödvändigt att en lugnare sinnesstämning uppstode
hos honom, innan ämnet återtogs.
“Och mor Malena och fagra Johanna ha
helsan ocl- lefva godt, hoppas jag?“ sade Georg
och klappade gamle Elias på axeln.
“Käringen kryar opp sig, i stället för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
