Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
morgonstunden och satte sig på det vanliga
klippblocket, Letslers älsklingsplats.
“Och jungfruns tistel står ännu lika
troget på sin vakt!“ sade Georg, blickande på
Johannisskärets enda prydnad. “Har pappa
aldrig förnummit klangen af de små
silfver-drillerna?“ Georg fattade i hvad ämne som
helst för att fördröja det samtal, som
väntade honom.
“Jag förstår dig, min son, och gifve gud
att du äfven förstode mig, då jag säger dig,
att om du vill lyda din fars råd, återvänder
du redan i morgon till Göteborg! Din gamle
förman har största rättighet att vänta detta
af dig. Besinna — om han skulle resa, innan
du återkommer! Hvad skall han tänka om
ett så märkvärdigt uppförande? Dumåste
erkänna, min käre Georg, att han har skäl att
kalla det för en grof otacksamhet!“
“Ack, pappa, jag kan icke återvända så
snart! Har jag icke rest just för att vara
frånvarande, tilldess kommendörkaptenen med
sin familj lemnat staden?“
“Detta är ett rätt eget förhållande, min
son! Du bekänner sjelf att faran är så stor
att du behöfver fly den — och ändå vill du
påstå, att du icke allvarsamt är fängslad?“
“Om jag ock vore det, hvad jag
omöjligen kan vara efter ijorton dagars förvillelse,
så är ju det en sak som ej hindrar mig att vilja
befria mig från en känsla, hvilken icke gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
