Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löjtnanten... säg, har han vågat göra dig en
enda stunds ledsnad?" ’
“Han har icke gjort mig någonting,
eftersom han är mig alldeles likgiltig ... Men —
men det är läuge sedan Skandinavien kom till
Göteborg, Georg! Hade du ej kunnat skrifva
en enda rad sedan den 30 juli?“
Hvarje ursäkt dog på Georgs läppar.
“Ack, blif icke ledsen!“ återtog hon. “Du
har haft så många göromål — jag förstår det
nog. Men, ser du. det är så, att man ibland
har litet svårt att fatta vissa saker.“
Georg rodnade och tryckte hennes haud
hårdt i sin.
“Och du ville bereda mig en
öfverrask-ning?“ slöt Fanny, som nu tyckte sig så väl
fatta alltsammans, att hon förebrådde sig sina
bekymmer.
“Är patron Holmer hemma?“ frågade Georg,
nästan medvetslöst: så nedstämd och förvirrad
kände han sig af Fannys oskuldsfulla ursäkter.
“Nej, han är inne åt Lysekil.“
Georg satte sig bredvid Fanny i soffan.
Men då Fanny förklarade att hon måste gå ut
att gifva några tillsägelser om en förbättrad
middag, fattade Georg, af fruktan för hvarje
af brott, åter mod. “Söta Fanny,“ bad han,
“bry dig icke om sådana småsaker! Behöfver
jag eller kan jag tänka på middag, när jag sitter
bredvid dig... Hör, dyra Fanny — en stor
nyhet: jag har fått fartyg, eget fartyg!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
