Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvad?“ Fanny sprang upp med ett
sprittande glädjeuttryck. “Eget fartyg!“
“Men nu borde jag, för att vara en
reglerad man, ha något mera eget — något vida
bättre, som jag dock ej vågat begära, förrän
jag hade det förstnämda... Du vet, älskade
Fanny, att detta bättre är du! Ty du känner
mig tillräckligt att vara säker på att jag icke
skulle vara hemmastadd i sjelfva himlen, om
icke du vore med.“
Hur Fannys hjerta klappade! “Men är du
säker, Georg, att jag verkligen är dig så kär
att jag alltid skall blifva det?“
Fanny sade detta icke derföre att hon
trodde sig ega minsta anledning till tvifvel,
utan snarare för att bli bättre öfvertygad om
livad hon redan visste.
För ett ögonblick erfor Georg en känsla
af obeskriflig ångest. Men straxt derpå sade
han beslutsamt, i det han drog Fanny intill sitt
hjerta: “Fullkomligt säker, älskade Fanny! Men
icke skulle jag våga att begära ditt löfte om
tro, innan jag biktat mig.“
Georgs sorgsna och allvarliga ton skrämde
rosorna från Fannys kind. “En bikt... hvad
menar du?“
“Lägg ditt hufvud mot mitt bröst, dyra
Fanny ... så ... nu skall det bli lättare! Se,
Fanny lilla, ända från de första dagarne, då
jag som pojke om bord på Frifararn hjelpte
Karolus att smugla och ibland blef uppbjuden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
