Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ven du skulle göra det. Men jag har
bedragit mig, och det är blott Gud som vet
huruvida du handlar rätt, då du, för att straffa en
ouppsåtlig och varmt afbedd otrohet, upplöser
det band, som jag med hela min själs
längtan sträfvat att få tillknyta. Först då skulle
jag hafva varit ovärdig din aktning och
kärlek, om jag glömt dig och skänkt mitt hjerta
och lif åt Elvira eller om jag, då jag bad dig
blifva min, hade fördolt att jag egt känsla för
en annan... Kom ihåg, Fanny, att jag ännu
för några dagar sedan kunde sägas vara fri i
mitt val! Om jag älskat henne högre, hvad
hade då hindrat mig att gå till henne i
samma ärende som det, hvari jag nu kommit till
dig? Intet löfte bar bundit mig.“
Fanny skakade sakta på hufvudet. Hon
kunde ej gilla Georgs ord, emedan hennes
ömtåligaste känsla var sårad i djupet.
“Och detta är Fanny,“ sade Georg raed
bedröfvad röst, “den ömma och rättsinniga
Fanny, som har kärlek för hela verlden...
Men jag kan icke tro, att mitt öde så snart
skulle vara afgjordt. Du är alltför ädel att
likna dessa qvinnor, om hvilka jag läst och
hört sägas, att de ofta genom ofördragsamhet
förstört både sin egen och andras framtid.
Att fördömma ett fel, är lätt — att förlåta det
är svårt... hvilketdera öfverensstämmer bäst
med en själ sådan som din, Fanny?“
Fanny förblef några ögonblick stum. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
