Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öppna bekännelse bör bäst öfvertyga dig om
hvad du är för mig. Försmådd af dig...“
“. .. går du till henne !“ utbrast Fanny.
“Icke så! Försmådd af dig, lefver jag
blott för mitt yrke. Jag känner blott en
qvin-na, som kan skänka mig sällheten. Då hon
nekar mig den, söker jag den ej hos någon
annan, åtminstone aldrig så länge det fins en
skymt af hopp — och det finnes alltid, så länge
Fanny Holmer är fri!“
“Nej, Georg, så vill jag icke ha det! Jag
blygs att låta dig se det jag gråter öfver
förlusten af en visshet, som gjort mig så lycklig,
men svagare skall du icke se mig, och det
vore en svaghet, som gjorde mig ovärdig min
egen aktning, om jag under detta förhållande
inginge en förbindelse med dig. I början af
ditt meddelande hindrade mig öfverraskningen
ifrån att tänka redigt, men nu, sedan jag
samlat mig, är jag säker, fullkomligt säker, Georg,
att jag icke vill blifva din!“
“Och du vill det ej, emedan du finner mig
ovärdig både din kärlek och din aktning?“
“Kall jag tänker så, Georg, kan du vara
säker att det kostar mig mycket och att jag
aldrig vet hur jag skall kunna lefva, sedan jag
ej mer för mina ögon har din bild så klar och
ren som fordom!“
“Nåväl, Fanny,“ sade Georg med djup
och stark rörelse, “om min mor lefvat — hon
skulle förstått mig! Och jag var säker, att äf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
