Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ack, Georg, du är en mycket lättsinnig
menniska!“
4 Nej, icke lättsinnig, men en menniska
med lätt sinne! Och nu, älskade Fanny,
känner jag mig så stålsatt, att jag kunde möta
halfva verldens skönheter utan att dervidlöpa
minsta fara!“
Det vred i dörrlåset.
Fanny flög till fönstret.
Det var blott köks-Britta som, förvånad
att ej hafva fått några särskilta befallningar,
kom och begärde att få tala med mamsell.
Men några sådana befallningar behöfdes
ej. Ty som förhållandet nu stod, var Georg
nog grannlaga att ej dröja qvar, utan reste hem
för att tillbringa det återstående af dagen
tillsammans med sin far.
Fanny följde honom ned till bryggan.
“Gud välsigne dig, dyra Fanny! Om du
icke är nöjd med mig, så låt din kärlek öfverr
skyla mina brister, och trösta dig dermed att
du en gång skall få den tacksammaste och
kärleksfullaste make!“
“Jag ber dig djupt och allvarligt,“ sade
Fanny och lutade sig ned mot Georg, som
redan stod i båten, “att icke dåra dig!
Bedraga mig kan du ej, det vet jag. Derföre:
kommer bref, då tror jag på det som på Guds
egna ord, men kommer icke bref, så bygg ej
några förhoppningar på min svaghet — ty de
ramla.“
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
