Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när man kommer så öppet som jag och
säger: ’Läs mitt syndaregister och förlåt mig’ —
då bör en sjömans- .. hvad skall jag säga:
icke fästmö, än mindre hustru, ty en hustru
skall, vid gud, aldrig af mig sättas på det hårda
profvet att förlåta sådana fel... men den ädla
flicka, han eftersträfvar, bör hafva ädelmod och
klokhet nog att göra det. Och nu, Fanny, min
lilla dyrkade gudinna, är jag åter lycklig, ty
så visst som jag lefver, blir det ett äkta par
af Fanny Holmer och kapten Georg Letsler!“
“Ack, du dåraktige Georg!“ sade Fanny,
i det hon kände liksom en fläkt af hopp.
“Icke dåraktig, Fanny! Vi sjömän måste
njuta af lifvet, medan det erbjudes oss: i dag
ega vi förmåga att vara lyckliga, i morgon
ligga vi kämpande med hafvet och vinden om
lif och gods, och i öfvermorgon sofva vi
redan med alla våra sköna och varma planer
helt fredligt på hafsbottnen. Nej, ’lef och njut,
medan du kan!’ är sjömannens valspråk, och
just derföre“ (här drog Georg med häftighet
Fanny till sitt hjerta och röfvade en kyss från
hennes läppar), “derföre vill jag veta, att jag
åtminstone en gång har lefvat... O, Fanny,
dina läppar äro röda som rödaste koraller,
friska som en morgonvind på hafvet och
varma som ditt eget hjerteblod — och du skulle
icke bli min? Jo, det svär jag vid din kyss,
Fanny ... jag svär att du skall bli min!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
