Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de hemförda sakerna, tilläde han sakta och
mera uttrycksfullt: “Elak, är föt* litet sagdt —
det är grymt, fröken Elvira, att till mål för
satiren taga en tid, som, åtminstone för mig,
varit den lyckligaste jag upplefvat!“
“Hvad berättigar baron Henning att påstå
det jag yttrat en satir?“
“Tonen och framföT allt det obehagliga
intryck, som detta skämt gjorde på mitt hjerta!“
“Hjerta?“ upprepade Elvira, sättande sig..
aHvad baron ofta förer det ordet på
läpparna! Jag ville önska, att jag vore så lycklig
att en gång få se baron Hennings hjerta i hamn,
i en god, treflig och lycklig hamn!“
*Hvad’ — fröken Elvira skulle önska mig
så mycken’feällhet5?“ * ** • * J
“Af hela min själi.. tvifla ej derpå!“
“Och likväl tviflar jag! Ty denna öppna,
himmelska godhet, fröken Elvira så olik,
klingar väl ljuf i orden, men måste dock innehålla 1
en bedräglig villa... Jag har under dessa fjor^
ton dagar lidit för många qval att tro dem
alla nu vara försvunna!“ ’ • 1 . . ..
Vid denna1 häntydning steg en mörk
rod–nad öfver1’Elviras ansigte, och om hon förut
ärnat att låta endast händelsen leda till det re*
sultat, som hon så lifligt önskade, så beslöt
hon nu att säkrare fatta i tråden. Och
Henning, som redan stod mellan himlen och
af-grunden. ’blef djerfvare genom hennes tystnad,
den rodnaden gjörde ännu vältaligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
