Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Dyra fröken Elvira, skulle väl jag — jag
vet hur oändligt oförtjänt jag är af en så stor
lycka — skulle jag, utan att anses för en alltför
stor dåre, våga hoppas att fröken Elvira kastat
en blick i min själ...“
“Jag tror icke det är nödigt att förtiga
detta!“ • • ; • *
“Min gud, drömmer jag eller är det
möjligt att fröken Elvira icke skämtar? Men gör
ej det!“ Henning fattade hennes hand och förde
den till sina läppar. “Äro väl de ord, jag hört,
fröken Elviras fulla, verkliga allvar?“
“Mitt fulla, verkliga allvar! Och jag är
smickrad af baron Hennings grannlagenhet att
först vända sig till mig, ty derigenom
hoppas jag att det lilla motstånd, som kunde möta
å pappas sida, helt och hållet skall häfvas.“
“Store gud“ — utbrast Henning och tryckte
ännu en gång med hänryckning den hand, som
Elvira ville draga tillbaka .— “när, o, när får
jag tala med onkel ?*f j . .
“I morgon, förmiddag skulle jag anse det
vara lämpligt! Ty för att vara fullt uppriktig,
må jag så gerna säga att jag längesedan anat
baron Hennings känslor och talat med pappa
om dem. Han hade visserligen några små...“
“0. jag för$tår alltför väl! Jiag är fattig,
och han (har ¡skäl att anse dessä känslor som
den allra högsta förmätenhet m. men,,,..“ ,
“Säg icke, i något sådant! Låt mig hellre
tillägga, att han med den vackra hemgift, han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
