Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slaget af mitt hjerta,“ sade han i häpnaden
och förbittringen till sig sjelf, “så skall hon ej
se, ej höra ett utrop eller tecken till förvåning,
harm eller smärta: hon skall åtminstone få
erkänna att jag kunnat vara henne värdig!“
Det var endast under några ögonblick som
tystnaden fortgick.
Elvira såg åt fönstret, men tappade i
detsamma sin näsduk, hvilken Henning likväl med
vanlig artighet upptog och återlemnade Och
han triumferade, då han såg henne rodna af
förundran.
Ingen kunde bättre än Henning spela en i
hast påtvingad och alldeles oinöfvad roll. “Dyra
fröken Elvira,“ sade han med en mjukhet i
rösten, beräknad att icke alltför mycket svära
mot den föregående hänryckningen och hvars
fullkomliga stadighet äfven var beräknad att
bevisa Elvira det hon funnit sin mästare, “dyra
fröken, denna outsägliga, omhuldande godhet
hvarigenom har jag förtjent den? Hvad tror
väl fröken jag har varit så tvehågsen, att jag
ännu icke dristat anförtro fröken Vendela mina
innersta tankar!“ ’ i » , r *
“Men säkerligen,“ återtog Elvira, förtjust
öfver baronens fattning och denna gång
erkännande att hans stolthet äfven kunde vara
¿¿del, enär han uppoffrade sig sjelf för att ej
synas löjlig1 genom för högt spända anspråk,
“säkerligen har hon liksom jag gissat dem!*
Nu syntes-"ett ljtis uppgå för Henning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
