Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle Vendela möjligtvis älska honom ... älska
med passion, till ursinne? Skulle Elvira af
vänskap (hon hade ju alltid ansett Vendela som
en syster) hafva uppoffrat sig sjelf? Man hade
ju exempel på sådana nycker af qvinnor!
Baronen fann denna gissning så sannolik,
att han bestört fattade Elviras hand och
utbrast: “O, säg, skulle åtminstone denna aning
vara sann — skulle Vendela ... “
Elvira, som misstog sig på uttrycket i
Hennings röst och åtbörder, trodde att han i och
för sin enskilta del kände sig rörd vid
möjligheten att hos Vendela hafva väckt en känsla,
som å hans sida då lättare kunde delas.
Grann-lagenheten förbjöd henne likväl att vara fullt
uppriktig, och läggande fingern på läppen till
tecken att den, som de talade om, kunde vara
nära, hviskade hon förtroligt: “Om jag än visste
något i detta ämne, vågade jag ej sqvallra.
Det synes mig dock nödvändigt, att baron
Henning talar med Vendela förr än med pappa.“
I det Elvira yttrade detta, steg hon upp
och gick ut så hastigt, att Henning icke fick
tillfälle att hindra henne. Och hvad skulle han
ock ha sagt, efter det som förefallit? Upprörd,
gäckad, bedragen, men ändå af sin egen inre
förmåga uppmuntrad att söka tröst i den
osannolikaste af alla osannolikheter, qvarstod han
några minuter orörlig. Derpå öfvertygad att
han ej kunde rygga tillbaka, sedan steget en
gång var taget, beslöt han att allt framgent
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
