Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kunna det. Och hans småleenden, hans
behagliga omsorger... Lyckliga Vendela: i
stället för att falla från skyarne, hade hon rakt
stigit upp uti dem! Också kunde ingenting
vara älskligare än hennes blyga förvirring, då
baronen vid ett tillfälle sakta sade: “Se då
någon gång på mig, goda Vendela––––-“
Elvira satt innesluten i en krets af herrar
och damer. Den ohejdade sinnesrörelse, som
hon visat i sin kammares enslighet, hade
blif-vit förvist till någon af dessa dolda gömmor i
själen, dit intet öga tränger.
Men medan hon skämtade och log och
lifligt deltog i samtalet, gick på en gång en
rysning genom hennes lemmar och hjertat
darrade som ett asplöf, ty derute i rummet fick
hon höra en röst, som, i trots af den plats
hvarest hon befann sig, så när kommit henne
att tappa samtals-tråden. Men då träffades
hon af sin fars uppmanande blick, och innan
någon kunnat märka den inre omstörtning, som
föregick hos henne, hade hon återfått väldet
öfver sig sjelf och syntes så upptagen, att hon
knappt märkte — det vill säga: låtsade märka,
att kapten Letsler vid värdens sida inträdde.
Georg hade besökt kommendörkaptenen
i samma stund han lemnade båten, mén då
han tydligen, efter den förklaring som
Henning uppsnappat, märkte något kallt och
tvunget i sin gamle chefs väsende och sjelf icke
kunde undgå att erfara ett visst tvång, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
