Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nådigaste fröken, men om fröken kände
hvil-ken makt omständigheterna utöfva, isynnerhet
på sjömännen, så skulle fröken helt säkert
dömma mildare.“
“Derpå tviflar jag. Man har dessutom
sagt mig att sjömän i allmänhet äro litet
vidskepliga och tro på ett blindt öde, och i så
fall antager hvarje omständighet gerna ödets
skepnad.“
De blefvo afbrutna.
Men i dansen, sednare på aftonen, sökte
Georg åter Elvira.
Hennes öga strålade icke mer af denna
glans, som i början af deras bekantskap så
mäktigt tjusat honom, men deri låg nu ett
annat fängsel, ej mindre starkt. Skyar och
blixtar korsade hvarandra.. is och glöd
om-vexlade.
“0,“ tänkte han och drog sig med
hämmad andedrägt bort från hennes åsyn, “om
Fanny kunde le så, om hon kunde få detta
uttryck i sina ögon — men Fanny är långt
ljufvare. Och i morgon skrifver jag, ty ännu
kan jag det!“
“Ännu kan jag det!“ sade Georg äfven
under natten, då han gick till hvila och
väntade att drömmen skulle föra Fannys bild
mera lefvande inför hans själ, än den
derstä-des stått under de sednare timmarne. Men
drömmen hade gått i förbund med Elvira,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
