Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på morgonen var slutad), men egentligen för
att rätt af hjertat utfundera huru allt detta
så oförmodadt kunnat tilldraga sig.
Funderingarna upplöstes likväl snart i en tacksam
suck till den, som väl visste hur trött Vendela
var vid att utgöra allas allt i alla. Nu skulle
hon blifva lycklig och sjelf lyckliggöra honom,
hvilken hon redan länge i hemlighet älskat.
Ingen afund plågade Vendelas själ för det att
Henning först älskat Elvira och icke ens tänkt
på henne, förrän han förlorat allt hopp hos
den förra. Nej, Vendela hörde till de
oskattbart sälla naturer, som med blidt anlete taga
emot lyckan, då hon kommer, och hålla henne
till godo utan att rynka näsan för det att
hon infann sig så sent.
“Här måtte väl alla vara utgångna!“ tänkte
Georg, som icke fann någon i salen,
kommendörkaptenens dörr låst och fröknarnes
likaledes. Då han knackade på. bekoms intet
svar.
Han vände tillbaka ned och frågade om
herrskapet gått ut.
“Icke hvad jag vet,“ hette det, “utom
fröken U., som nyss gick ut i trädgården.“
“Kanske äro också de andra der?“ Han
sprang utför trappan och öfver gården.
Sedan han gått åt flera håll i
trädgården, varseblef han en liten aflägsen grotta.
Der fann lian den, som han sökte och hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
