Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken han troligen skulle se för sista gången i
sitt lif...
I skuggan af tvänne sammanflätade pilträd
satt Elvira tillbakaböjd mot mossbänken och
lekte mekaniskt med en balfvissnad ros, hvars
blad lågo strödda öfver de mjuka vecken af
hennes svarta sidenrock.
Denna gång hvarken såg eller hörde hon
Georg: hennes i sitt eget inre fördjupade blick
hade blott förmågan att lefva der. Elvira visste
ej heller att tvänne tårar darrade på hennes
kind. Hon såg upp mot den fläck af himlen,
som lyste öfver grottans iugång, och den lediga
handen nedföll vid ena sidan af bänken, på
ett sätt, som förlänade hela hennes ställning,
så osökt och omedveten den än var, ett
tjusande behag.
Georg stannade och betraktade henne. Hans
hjerta klappade hårdt.
“Vänd om!“ hviskade hans skyddande
en-gel, Fannys goda engel.
Men fängslad af den förbländande synen,
kunde han ej röra sig, och det var blott genom
en ofrivillig rörelse som han ådrog sig Elviras
uppmärksamhet.
Deras blickar möttes.
Georg, slagen af samvetets och hederns
manande röster, ville tala, ville fly. Elvira
ville hafva kunnat le och skämta. Och der
satt likväl hon, der stod likväl han som om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
