Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
seii höll utkik, då finnen hviskade mig i örat:
’Tag roret, Kristian, på en stund — jag har
något att förrätta!’ Sedan jag gjort som han
bad, satte han sig ned på däcket, stödde
ryggen mot kappen och tog fram en gammal
utsliten psalmbok, hvarur han vid skenet från
kompass-lampan i nakterhuset läste med sakta
röst. När en stund så förlidit, steg han upp,
höll timglaset mot ljuset och återtog tyst sin
plats vid roret... Jag stod vid relingen och
tittade utåt sjön: natten var inte mycket mörk.
Bäst jag så stod, hörde jag ett underligt
susande, som förnämligast på Medelhafvet plär
varsko en orkan. Styrmannen, som kände till
förebudet, bad mig purra alle man på däck och
gick sjelf att säga till kaptenen. Men vi hade
inte hunnit ta in ett enda ref eller berga ett
enda segel, förrän orkanen kom rasande från
afrikanska kusten. Mesan-masten sprangj
liksom det varit en rörkäpp, och knappt så stor
segellapp fans qvar som man kunde ha gjort
en ärlig sydvest af!“
“Det blir hett!“ inföll Georg lifvad. “Hvad
sa’ kaptenen?“
“Han ropade ’med full röst: ’Ingen fara
gossar — by’n är snart öfver, och vi kunna
godt klara land!’ Men se, det kunde vi inte,
ty klockan omkring 2 på morgonen törnade
fartyget på franska kusten, och räddningen af
våra lif syntes omöjlig. Men vi blefvo ändå
räddade alle man, utom kaptenen och finnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
