Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
... Nå, tror du inte att finnen visste detta
förut och att han tog lifvet af råttorna just
der-före att han ville hämnas på kaptenen med
uppoffringen af sitt eget lif?w
“Åh nej, farbror,“ sade Georg med efct
misstroget leende, “det kan jag aldrig tro!
Orkanen och skeppsbrottet hade visst icke
något samband med finnens upptåg, fastän det i
vår sjömans-poesi kan tyckas så.“
“Åh, hvad är det för slag!“ svarade
gubben förtretad. “Du må väl tro att jag inte
pratar som ett barn eller är full af
vidskepelse, som jag väl kan tänka du menar med din
sjömans-poesi. I Guds verld fins mycket, som
vår smula förstånd icke når till att begripa.
Oss har han gifvit förnuftet, men de osjäliga
djuren ha också fått många egenskaper, som
" vi sakna — och jag är och blir i den tro, att
de genom instinkten ha vissa förkänningar om
död och undergång!“
Medan Stormbom, som ännu i tvistiga
ämnen bibehöll den gamla häftigheten, åter
lugnade sig genom att upplocka de nedfallna
kolen, gjorde Georg ett nytt besök på däck för
att efterse att hvarje order noga följdes. Men
han hade ej väl återigen satt foten inom
ka-jutdörren, än gubben ropade emot honom: “Nå,
du, än ett bevis, än ett bevis för min sats —
och tviflar du sedan, så förklarar jag att du
inte är en redlig sjöman!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
