Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skål, Kremer, för snart och godt återseende.
... Men det blåser af glatte fan — skutan
slingrar betydligt!“
uÅh ja, visst blåser det, men icke farligt.
... Har pipan slocknat, farbror... får jag ge
farbror eld?“
“Nej, tack du, jag skall bida litet.. Men
hvar knyter jag nu ihop det igen... Jo, jag
mins! Det var om hösten. Vi voro
destinerade till Antwerpen med kopparlast och lågo,
under afvaktan af god vind, på redden
utanför Vlissingen. En lördags afton — det
var-ett herrans väder, och skutan red för bägge
ankarne så att bogsprötet oupphörligt doppade
näsan i vattnet — befallde kapten mig och
Kremer att fara i land med storbåten för att
såsom vanligt köpa opp färskt kött och
grönsaker för söndagen. Styrmannen vågade väl
erinra, att det vore vådligt att landsätta förr
än ebben inföll, men kaptenen var en sådan
herre, som aldrig tog tillbaka en order, om
det än gällt halfva besättningens lif.
Nå.. vi lade lyckligt från bord. Det var
en god båt, och vi närmade oss land utan
fara, men som ingen satt vid styret, när vi sökte
öppningen för att sträfva oss emellan bägge
brygghufvu’na intill kajen, så hände sig att en
störtsjö vräkte båten mot det yttre
brygghuf-vu’t. der han kantrade. Vi kraffsade oss
naturligtvis fast vid pålarne så godt vi kunde,
och folket på bryggan räckte ut ett par åror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
