Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att hjelpa oss opp. Det lyckades också
för Kremer. Men just när jag fick tag i min
åra, vältrade en ny störtsjö båten emot mig
så att kroppen kom emellan den och bryggan.
Det svartnade för ögonen.. jag släppte åran
och sjönk.
Hvad sedan tilldrog sig. visate jag inte på
länge. När jag vaknade, befann jag mig med
ett par krossade refben på Vlissingens
lasarett, der jag legat tre dagar i sårfeber. Jag
erfor då att Kremer med egen lifsfara räddat
mig. Men nu måste vi skiljas/. Fartyget reste
upp till Antverpen, och när det om tre veckor
kom tillbaka, var jag ännu långt ifrån
återställd. Kaptenen sjelf besökte mig, betalte
mig resten af min hyra och gaf mig tjugufem
gyllen till reskassa hem igen. Dessutom
biföll han, att Kremer fick stanna hos mig ett
par timmar.
Nåväl, kapten“ — här rynkade sig
Stormboms ögon sakta tillsammans för att
sönder-klämma en tår — “dessa timmar voro de
sista, som jag och Kremer tillbragte med
hvarandra. Till minne af honom skänkte han mig
sitt ur, men med tungt sinne förutsade han
att vi aldrig mer skulle råkas... Jag höll
honom kär som en bror... Du vet inte, du, hvad
det vill säga att förlora en vän, med hvilken
man i flera år seglat tillsammans! Vi hade
haft mången schå-dag och månget rummel
tillhopa, men också mången allvarsam stund. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
