Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, om vi skola hinna sundet till morgonen:
i soluppgången stillnar vinden, och då sätter
strömmen oss tillbaka ut i Kattegat!“ Georg
tyckte tiden vara inne att taga igen hvad han
försummat under de tvänne sista timmarne,
och Elvira Kornelia dansade nu med den
förökade segelmassan så lätt öfver de rullande
vågorna som en dansös framsväfvar öfver*
teaterns blomsterhöljda tiljor.
“Jag blir qvar här uppe under den
återstående delen af vakten!“ sade Georg. “Gör
mig derföre till viljes, farbror, och gå ned och
ta en liten tupplur! Längre fram mot
dag-ningen skall väl jag också kasta mig ned, så
att jag icke ser för ruskig ut, när vi komma
fram till Helsingör.“
“Nej, jag lägger mig ej!“ svarade
gubben kort, i det han alltjemt fortfor att stirra
på fyren.
Efter några ögonblicks tystnad, sedan
Georg gjort en af sina vanliga påhelsningar hos
rormannen, yttrade Stormbom: “Du har väl
hört omtalas fyrgubben på Lässö?“
“Icke hvad jag kan påminna mig, farbror!“
“Nå, då skall du få höra... I slutet på
1600-talet blef han rådbråkad, både för det att
han gjort opp falsk fyr på Lässö, hvarigenom
han förorsakade otaliga skeppsbrott, och för
det att han sedan mördat och plundrat de
skeppsbrutne. Men ända till våra dagar har
den sägen fortplantat sig, att hans ande, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
