Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter en skrapning... fartyget hade
slagsida och satt nu fast — inborradt i banken.
“Död och förbannelse!“ röt Georg... “Nu
känner jag igen mig: vi ha strandat på
Hallands Väderö — de nidingarne ha tändt falsk
fyr ... Kapa masterna!"
Störtsjöarne vräkte öfver hvarandra. Brig-
gen var nära att kantra........
“Håll er fast — här kommer en svår ...
Farbror Stormbom, för himlens skull, icke dit!“
Men knappt hade Georg uttalat dessa ord än
han såg gubben, som ville vara med om
verkställandet af någon manöver, på svallvågens topp
lyftas öfver relingen.
Blixtsnabbt var Georg framme och fick
tag i sin gamle väns ena ben. Men vågen,
den giriga, tog hans ädle fosterfader och
lem-nade honom i handen blott en sjöstöfvel.
Hvad som i denna förfärliga och
minnesrika sekund gick genom Georgs själ, kände
endast dödens och lifvets herre.
Ögonblickligt kastade han af sig kavajen och stöflarne,
och påspännande räddningsgördeln,ropade han:
“Ut med storbåten, gossar, rädda chatullet och
blecklådan — når ni stranden, så lyss efter om
ni kan höra en sjöfågelssignal, och vi träffas
igen, ifall det är Guds vilja. Men framför allt
fullkomlig tystnad, när ni lägger till!“
Sedan han sändt en lång saknadsfull blick
på sin stolta Elvira Kornelia, som ej skulle få
i värdigt envig kämpa mot vågen, utan falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
