Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ett lömskt nidingsdåd, och hvars
maststumpar nu tillvinkade honom sin sörjande
af-skedshelsning, störtade han sig, utan att lyssna
till sitt folks böner, oförskräckt i sjön för att
återfordra sin vän, vore det än från hafsfruns
djupaste salar.
Detta var ett vildt, ett vansinnigt företag.
Men Georgs känsla var af den hjertslitande
synen alltför starkt uppjagad att lemna
förnuftet rådrum. Han förtröstade på Gud, på
sin ungdomskraft och sin ovanliga förmåga att
simma, helst som han varsnat en skymt af
land.
Och krafterna, i detta sjelfuppoffringens
ögonblick fördubblade, sveko honom icke under
den vackra striden. Till en början var likväl
hans sträfvan, hans sökande, hans ropande
utan ändamål. Men nu bröt en månstråle fram
mellan de hoptrasslade skyarna, och vid dess
matta sken märkte Georg, några alnar ifrån
sig, den gamles hufvud sticka upp på toppen
af en våg, dock icke i en simmande ställning.
Och händelsen, nej, Guds försyn gynnade den
raske sjömannens ansträngning: han fick tag
i en flik af Stormboms rock och såg i
detsamma hans ansigte för andra gången höja sig
öfver vattnet.
“Georg, min gosse, Gud väls ....“ hördes
ett svagt ljud från de skälfvande läpparne.
Månen skred tillbaka in i skyn och
lem-nade de bägge skeppsbrutne i den svartaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
