Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när vi kom om bord, och bad, så att jag
än i dag mins det, att vi för hustru och barns
skull måtte skona honom, men jag ville honom
inte så illa. Benen voro alldeles förfrusna,
och det gjorde mig så ondt om stackarn, att
jag, för att sluta hans pina, genast kastade
honom öfver bord. Men“ — tilläde den
förfärlige vrakplundraren under en djup suck —
“det är slut nu med sådana förtjenster! I
början af vårt kompaniskap var det väl något,
men lågo vi inte här under förra hösten
mången natt i både storm och regn, och inte en
gång så mycket som en usel Bergensare med
sina silltunnor helsade på oss.“
“Det kommer också deraf,“ menade
Svarte-Jan, “att alla göromål ska’ ske i mörka natten
eller i grådagningen. Tullkarlarne ha god
utkik från Torekow, och vi skulle sitta som
råttan i fällan, ifall vi vågade oss längre ut på
djupet.“
Under detta tal stirrade mannen med
oaf-vända blickar på den nära förkolnade elden.
De båda andra, som tycktes vara drängar till
de samtalande, hade nu, uttröttade af
nattvakten lagt sig framstupa med armarne under
huf-vudet: de hade föredragit sömnen framför nöjet
att afhöra sina förmän.
“Skall jag lägga mera fyr på elden?“
frågade Svarte-Jan, som ännu icke hunuit så långt
i yrket som Månsson och derföre i honom
erkände ett sl$gs öfverhufvud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
