Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, det tjenar till ingenting... Sparka
lif i pojkarne, så ska vi göra en titt åt
stranden! Jag tror dagen gryr så pass, att vi se
någorlunda. Men låt oss släcka fyrn först!“
Svarte-Jan ruskade på de yngre karlarne.
De voro snart på benen, och man hjelptes nu
åt att utplåna alla spår af det nattliga
göro-målet.
“Prasslade det inte i buskarna?“ sade
Månsson, under det de en stund stodo stilla, såsom
det tycktes för att vänja ögonen vid det
hastiga afbrottet från eldskenet i mörkret.
“Åh nej, det är väl eldbranden, jag
kastade dit bort, som ligger och pyr i löfvet!“
menade en af de yngre.
“Kom då!“ befallde Månsson och satte
sig i spetsen för sällskapet.
Georg låg nedhukad på sitt gömställe och
vågade knappt draga andan, då de mörka
gestalterna tågade förbi honom. En stund
dröjde han, lyssnande med alla sinnen, men
der-efter följde han långsamt och försigtigt efter.
Stormen hade dragit den sista sucken, och
blott det enformiga ljudet af dyningarne, hvilka
nu i sakta mak vältrade sig öfver sandbankarne
på norra sidan om ön, afbröt den eljest
fullkomliga tystnaden. På horisonten bådade
några matta skyar dagens annalkande.
Nära det ställe, der Georg lagt gamle
flaggskepparens lik, stod en trädgrupp, hvarest man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
