Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå utskurna på skaftet... Ocli rätt som det
är ha vi dagen, och vraket blir upptäckt från
land!“
Medan de yngre medlemmarne i detta
värdiga brödraskap hastade bort, att försäkra sig
om de farliga vittnena till nattens svarta
bedrift, spatserade Månson och Svarte-Jan fram
och tillbaka på stranden, lyssnande och
spejande, hvarvid de allt mer och mer närmade
sig stället, der gamle Stormbom hvilade.
“De fördömda hundarne!“ återtog
Månsson. “Jag är säker, att vi inte komma undan
i tid ,.. Så, för sju tusan — varsnar du seglarn
der norr-ut? Om en halftimma är den, fan i
min biff, så nära att han kan se vraket!“
“Dessförinnan,“ menade Svarte-Jan, “ha vi
ta’t sjön fatt! Proviant ha vi ju för flere
dar.“
“Och skulle satan,“ inföll Månsson,
“utskicka någon af sina tullsnokar, så få vi
väl beqväma oss till att sänka det farligaste:
det andra ha vi kapat från en mast, som vi
naturligtvis hittat i sjön.“
“Ja, det kunna vi svära på!“ sade
Svarte-Jan skrattande. Men jag kan då aldrig
upphöra att grunda på att inga lik sytis på strand
och att inte heller stor-båten var på vraket:
hade besättningen räddat sig i den och hunnit
kusten, borde en väl längese’n ha hört af
dem! Det förefaller mig likare att de kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
