Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkställandet af sin plan, kunde nu tydligt
urskilja att rånarne begåfvo sig ned i kajutan.
Kort derefter upphalades sängkläderna, den
lösa jernkaminen och spegeln, den de brutit
lös från väggen. Men till sin yttersta
förskräckelse såg han derjemte, att de medförde
bleck-lådau, som innehöll skeppsdokumenterna och
faderns ännu obrutna anteckningar. Folket
hade således i villervallan glömt lådan.
Sedan de djerfva plundrarne nedfört dessa
saker i båten och ytterligare lastat den med
så mycket lösgods, som den kunde rymma,
ned-stego de sjelfva.
Det var i detta ögonblick Georg höll på
att sätta fingrarne till munnen, för att gifva
sitt folk den aftalade signalen, då han till sin
utomordentliga förvåning märkte att skurkarne
rodde rakt tillbaka åt ön. I trots häraf tänkte
han ändå verkställa sitt beslut, emedan han
fruktade att de kunde hafva upptäckt honom och
nu återkommo för att undanrödja ett så
besvärligt vittne. Men då han kastade en
närmare blick öfver det tjocka snår, hvari han
var dold, insåg han omöjligheten af någon
upptäckt.
Båten lade till.
“Skynda er, era djeflar, flyg, spring, allt
hvad tyget håller!“ hörde han Månsson utfara
mot de bägge drängarne. “Jo, det var likt
det,“ tilläde han och vände sig till Jan, “att
glömma yxorna — när både ditt och mitt namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
