Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägga min patience, m. m., visar lika litet
grann-lagenhet som att under en half dags tid
underlåta en af de första pligter, som en ung dam
har att iakttaga mot sin äldre slägting och
uppfostrarinna.“ Och tant Rezia befallde att
hvilstolen skulle inrullas, ty nu var det
olyckligtvis två timmar och femton minuter öfver
en och en half dag. Detta var något alltför
märkvärdigt att icke lemua en vederbörlig
uppmärksamhet.
Dubbeldörrarne uppslogos med det lilla
buller, som betjeningen så väl kände att
hennes nåd älskade för sig och sin rullstol, och ett
tu tre stod den sednare med sin herrskarinna
på salongsgolfvet litet åt kakelugnen till.
Tant Rezia vinkade med handen och
be-tjenten försvann.
Det började redan skymma i salongen, men
vår nådiga tants goda Ögon varseblefvo genast
att ett par små gröna sammetskängor
fram-stucko utanför kanten af den lilla hvilsoffan.
Emellertid hördes intet ljud, utan allt förblef
tyst. Detta var dock något som gumman med
anlitande af all sin skarpsinnighet icke
förmådde förklara. Hur kunde Elvira ligga så
orörlig, då hon hörde rullstolen? Eller kunde
hon sofva — men det vore ju ej heller möjligt.
Saken var den, att* gumman * ansåg det ingen
menniska gerna kunde sofva, då hon nalkades.
Tant Rezia hostade några gånger. Men
det hjelpte till ingenting. “Skulle jag kan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
