Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hända släppa snusdosan?•* Dosan var
visserligen af agat, men på mjuka mattan torde
försöket väl vågas.
Snusdosan föll utan att likväl uträtta mer
än hostningarne.
Då började gummans fina kind att
ordentligt blomstra af förtrytelse. “Elvira, du
glömmer dig!“ ropade hon, sjelf förgätande den
vanliga mjuka och stilla tonen* “Det är jag
som är inne — jag, min fröken!“
Vid det något skärande ljudet i dessa ord
rörde sig hastigt de små sammetskängor,
och inom en sekund stod egarinnan framför
tant Rezia, som helt majestätiskt lutade sig
tillbaka mot ryggstödet af sin stol.
“Ack, se tant — hvad var det?“ frågade
Elvira.
“Hvad det var? Åh, ingenting annat än
att jag ville göra mig påmind, då du sjeJf...“
“Ack, söta tant, tänk ej på sådant lappri!“
“Elvira, mitt barn,“ yttrade vår nådiga
tant med ett uttryck af verklig oro, “jag finner
af såväl ditt sätt som dina ord, att du icke
måtte må väl. Hvad har hän dt? Jag har på
en tid funnit dig susceptibel för sjuklighet!“
“Nej, jag är icke sjuk, men jag är
bekymrad, ur stånd att tänka på något annat än
pappa! Hvad i guds namn kan uppehålla
honom så läuge på Torekow? Han skulle icke
varit borta mer än tre eller fyra dagar — det
är ju alldeles oförklarligt!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
