Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hrad fröken är god som meddelar mig
detta!“ yttrade Georg, och Elvira såg hans
öga tindra af glädje.
“Ingen godhet alls, min bäste kapten
Lets-ler: jag är hjertligt glad att kunna gifva
denna tröst just nu, då herr kaptenen i följd af
de föregående motgångarne så väl behöfver
den.“
Georg kände att det låg sanning i hvad
Elvira sade, men i trots af det glada
budskap, hon så vänligt framförde, kunde han
likväl icke förlika sig med att höra denna
samma unga qvinna, hvars språk sist klingat så
himmelsvidt olika, nu tala så lugnt och
obe-sväradt som om ingenting dem emellan hade
förefallit. Hon behandlade ju honom liksom
en gammal bekant, den man med en viss
förtrolighet erinrar sig och ännu önskar tjena!
Huru kunde nu detta såra Georg, som
alltid varit förtjust vid hvarje anspelning på sitt
förhållande till Fanny? Huru kunde han, som
ej önskat bättre än att få hafvet emellan sig
och Elvira, nu harmas och plågas deraf att
hon satte ett is-h af mellan deras känslor och
tankar? Han borde i sin själ hafva tackat henne,
men i det stället tänkte han: “Hvad de
qvin-norna äro nyckfulla!“
“Hvilket gudomligt månsken!“ sade
Elvira, blickande åt fönsterraden.
(“Månsken... nu talar hon om månsken,
emedan hennes känslor blifvit bleka och kalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
