Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som månen. En annan tid — det var ej så
längesedan — kunde hon hafva talat om
middagssolen, och den skulle bränt mindre!“)
Såsom sjöman, och i farans ögonblick,
eg-de Georg det största välde öfver sig.
Såsom verldsmenniska, och i förhållanden deri
hans lättretliga känsla och ännu lättretligare
fantasi fingo spelrum, visade han deremofc så
ringa sjelfbeherrskning, att hvem som helst
kunde tyda de skiftande rörelserna på hans
ansigte.
Bättre hade Elvira under dessa tvänne
sista år lärt sig att herrska öfver sina
anletsdrag. Om Georg kunnat se in i hennes själ,
skulle han äfven nu tänkt på middagssolen,
och den i zenit ändå. Men ju tydligare
Elvira i Georgs rörliga mimik och
uttrycksfulla ögon läste den undran, oro och
hemliga harm, som hennes lugn och hennes beröm
öfver Fanny ingåfvo honom, desto starkare blef
hennes begär att bringa honom till den
öfver-tygelsen att hvad som emellan dem varit —
en några veckors gammal dårskap, —
längesedan blifvit utplånadt ur hennes minne.
Och djup och allvarlig hade också Elviras
önskan verkligen varit att, ifall hon det
kunnat, förgäta denna dårskap. Ty hon var
säker att Georg, med den karakter han hade,
vid sin återkomst icke skulle skynda till
henne, utan i stället genast uppsöka Fanny. Men
alltför många omständigheter, hvilka tyvärr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
