Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lustresor. Fanny, stackars Fanny erbjöd
ingenting, men hon fogade sig i detta besynnerliga
förhållande och föresatte sig att, på samma
gång hon icke lät se en skymt af svaghet, i
grund söka utforska denna Elvira, hvilken
förtrollat hennes Georg....................
“Och Fanny,“ återtog Georg, som behöft
ett ögonblick att återhemta sig, “Fanny fann
då verkligen nåd för fröken Elviras ögon?“
“Jag har aldrig sett en täckare,
älskvärdare och mera värdig ung qvinna! Man måste
se henne i hennes egen omgifning för att rätt
kunna uppskatta hennes förtjenster.“
“Ja, hon har få sina likar!“ Georg
fram-suckade likväl detta mer än han sade det.
Elvira uttydde kanske icke oriktigt
meningen af denna suck, då hon i den tyckte sig
höra en klagan öfver det beröm, hon uttalat.
“Och hvilka färder vi gjorde tillsammans
i skärgården! Jag ville, att kapten Letsler sett
oss klättra bland klipporna .... Jag besökte
också“ — här sänkte Elvira sin röst till ett
slags hviskning: hon lyssnade utåt det yttre
rummet, hvarifrån hon hörde steg och några
ord af sin far i samtal med Ignelius.
“Hvem, för guds skull, hvem besökte fröken?“
Elvira lade fingret på läpparne till tecken
att Georg borde vara tyst. “Jag besökte
Jo-hannisskäret!“
“Store gud — fröken har varit hos min
far och ... “
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
