Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullt medvetande af huru mycket jag vågade,
huru litet jag hade att framdraga till
rättfärdigande af ett sådant steg. Och jag vet
verkligen icke hur jag bar mig åt för att komma
öfver tröskeln,“
“Jag andas knappt!“ sade Georg.
“Jag kunde det ej heller, då jag upplyfte
min blick och midt framför mig såg stående
en man, hvars anletsdrag, på en gång
främmande och bekanta, underbart inverkade på
mig. Han hade ett så vördnadsbjudande
utseende, att jag helt säkert skulle hafva
nedsjunkit på mina knän och anhållit om tillgift
för mitt förvägna intrång i hans enslighet,
ifall han ej sjelf varseblifvit min plågsamma
oro och med en röst, som jag aldrig kan
glömma, yttrat: “Lugna dig, mitt barn!“
“Sade han det — aldrig hade jag trott att
en främmande kunde vinna ett sådant välde
öfver honom.“
“Men jag,“ återtog Elvira, och hennes
kinder började låga, “måtte icke varit honom
alldeles obekant, ty han uttalade mitt namn.“
Nu var det Georgs tur att rodna.
“’Hvad — sade han mildt— ’hvad kan föra
Elvira von U. hit?’ Och han införde mig in
i ett litet rum, så fridfullt, luftigt och
grönskande, att jag med förvåning såg mig om.“
“Min mors rum, hennes älsklingsblommor —
och der har fröken Elvira suttit?“
“Ja, kapten Letsler, der har jag suttit hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
