Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enslingen, och mina tårar hafva fallit på hans
förtorkade händer. En gång var han
annorlunda! O, min gud, hvad jag håller af den
gamle mannen“ ... här blef Elviras röst
starkare, hon talade fortare ... “Jag ville hafva
qvarblifvit hos honom för alltid, om jag kunnat,
om jag fått! Hvad min själ vidgade sig i denna
lilla verld, der en menniska under fjorton års
tid suckat och lidit! Men nu lider han icke:
han erfar en frid, som på mig gjorde ett
intryck, det jag aldrig mer kan röna.“
Georg böjde sig ned till bordet, som skilde
honom från Elvira, hvars arm låg sträckt
der-öfver, och innan han visste det, hade hans
läppar brunnit på hennes hand, hvilken han i
detta ögonblick, om han det vågat, gerna skulle
hafva slutit i sin. “Talade min far om mig?“
stammade han och drog sig tillbaka, förvirrad
af den blick, som halkat ur Elviras öga.
“Ja, mycket?“
“Och om... om Fanny?“
“Något!“ “Men för detta kan jag ej
redogöra...“ Hon afbröt sig sjelf och återtog
arbetet.
Georg insåg att han genom sin sednare
fråga bragt dem bägge ur det lugna
förhållandet, och för att afleda detta tvång, sade han:
“Det dröjde väl icke länge, innan Karolus
infann sig?“
“Nej, han kom snart, men sedan herr
Letsler talat några ord med honom, blef han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
